Om mig

Jag tänker att jag började min resa när jag hittade en terapeut som kunde förklara sambanden med hur jag blev bemött som barn och den jag är idag. Det är lite som att man sitter med sig själv och sina beteende om ett kvitto. Jag såg vad jag har och vem jag är, men jag förstod inte hur jag hamnade här. Varför kände jag mig inte glad? Varför var jag så ängslig? Varför blev jag så arg?

Det första terapeuten förklarade för mig var vad ångest är. Jag visste inte ens att jag hade ångest. Sen följde en svår tid med en djupdykning i mitt inre. Jag förstod mer och mer vad som hade hänt mig. Det är något som inte är så lätt att få syn på. Det syns inga blåmärken på kroppen.

Det jag hade råkat ut för som barn var känslomässig försummelse. Jag fick allt jag kunde tänkas behöva som mat, vatten, tak över huvudet och rena kläder. Men jag kände mig inte sedd och hörd. Jag upplevde inte att någon såg mina behov och mötte dem.

Människor är relationella varelser. Det betyder att vi formas av dem som speglar oss. Och de första åren av vår uppväxt är så viktiga. Resultatet av att jag blev känslomässigt försummad under lång tid blev att jag utvecklade en otrygg anknytning och flera olika beteenden för att möta mina föräldrars behov.

Jag jobbade vidare med lager efter lager, och jag fick en klarare och klarare bild av vad som troligen hänt när jag var barn. Bara kunskapen gjorde mig lite tryggare, och mina axlar kunde slappna av lite mer.

År 2020 fick jag en son, och jag hade bestämt min för att bryta mönstren av trauman som gick från generation till generation i familjen. Jag ville att min kille aldrig skulle behöva känna som jag hade känt. Jag ville att han skulle få ha tillgång till alla sina känslor. Jag ville att han skulle lära sig att lita på sin magkänsla. Jag ville att han skulle våga välja sin egen väg i livet.

Jag hittade Medvetet föräldraskap (Aware Parenting) som tilltalade mig på så många sätt. Ju mer jag lärde mig, desto mer förstod jag att här kan jag hitta svaren jag sökte. Medvetet föräldraskap bygger på ett varmt och närvarande föräldraskap, med stor respekt för våra barn och en djupare förståelse för våra barns beteenden. Detta lägger grunden för en trygg anknytning och att vi kan få se våra barn blomma ut i sitt vackraste jag.

Även om jag läste om teorin om att tillåta alla känslor och tyckte att jag förstod, så var det inte lätt att tillåta min lilla bebis att gråta. Hela mitt nervsystem varnade att jag måste få stopp på gråten så fort som möjligt. Jag tyckte inte att jag hade råd att ta hjälp under den första tiden med min son, men när min han var nästan 2 år ville jag bara gråta för allt kändes så svårt och tungt.

Så då äntligen kontaktade jag en coach, och vad jag grät. Jag hade en ocean av tårar som behövde få komma ut. Det var ovant för mig att ha tillit till en annan människa att få lov att gråta inför dem, och att de var helt ok med det. Jag deltog i en mamma-cirkel och vi tittade på olika känslor, en för varje vecka. Det var en utmaning för mig att öppna mig inför flera andra, och ett tungt arbete att djupdyka i alla känslorna. Men detta hjälpte mig att växa, och känna mer trygghet.

Livet tärde på mig. Börda lades på börda. Tillslut blev jag sjukskriven för utmattning. Då fick jag tid att tänka. Det blev min chans att omvärdera saker, och jag lade om hela mitt liv. Jag flyttade till Småland och sade upp mig. Jag bestämde mig för att starta eget som föräldracoach, och här är jag idag. Jag lever och fortsätter att läka bit för bit.

Jag hoppas jag kan få vara ditt stöd på din resa.

Varma hälsningar